Jag är barnet som de lämnade på vägen
men de kunde inte annat, nej nej nej,
det är därför som jag hänger här kring scenen
för jag vill va med nån som bara gillar mig,
bara gillar mig.

Alla killarna ska vara mina pappor
och mina barn ibland när andan faller på
och tjejerna ska tala klart som mamma
och se på när jag lär mig att gå,
när jag lär mig att gå…

Ååååh, mamma, det är nånting som är fel,
jag verkar ganska tuff fast jag är nog lite stel,
jag vill inte vara ensam hemma, livet går så fort,
jag är fem år igen och mitt hjärta känns så stort.

Du har samma sorgsna leende, det träffar hjärtat mitt
men var är elden som du hade då?
Nu vill jag hålla om dig medan stjärnor målar vitt
och i morgon ska jag resa mig och gå,
resa mig och gå.

Hej Melchior, det är något som känns rätt,
vi är nog lite stela men vi lever på nåt sätt.
Får jag sova här bredvid dig när livet går för fort?
Jag är fem år igen och mitt hjärta känns så stort.

Jan Hammarlund (1971)

Skamlöst Joni Mitchell plagiat – låter kanske mer allvarlig än den var menad.