Giordano Bruno, du som vet
vilket straff den kan få betala
som försöker öppna dörrar som religionens vakter stängt,
ditt bål på Campo dei Fiori och din aska slängd i Tibern
som straff för längtan att få veta
och förbjudna tankar som du tänkt.

Nu dröjer terrorn kvar i sinnena som ärr efter eld i huden
hos oss, vi som ska ta ställning och tala om moral
och dörrarna som en gång stängdes för insyn i livets gåtor,
öppnas plötsligt till vår häpnad av dem som har vapen och kapital.

I Papua Nya Guinea, i Panama och i Nairobi,
där bedrivs det jakt på gener som kanhända kan rädda liv.
De har nycklarna och makten, de som äger teknik och pengar
– en guaymi utan läkemedel kan ha en gen som är lukrativ.

Vi famlar efter männskovärdet i en värld där allt är till salu.
På lidande gör man pengar, på livets ursprung tar man patent.
Det som behövs för att säkra den rika världens välstånd
konfiskerar man i syd i lönndom från en medellös patient.

Giordano Bruno, du som vet…

Förlorad tid för oss på jorden, förlorade möjligheter,
långsamma steg mot ljuset och mörka makters reaktion.
När vidskepelsen tar makten och ger territorium åt girigheten,
då är tid att granska innebörden utav civilisation.

Giordano Bruno, du som väntat på att påven skulle be om ursäkt,
kättare, du som fick vänta till sist i 400 år,
ska nånsin vetenskap och ande, ska etiken och tekniken
kunna harmoniera i en värld vi ännu väntar på?

Jan Hammarlund (2002)