Gråa gator och glömska gångar, djupt i själen döda minnen,
det finns sånt som är lätt att glömma som att va’ vid din sida nu…
Vida vatten och vilsna vänner, trötta på alla dina later,
den sorgsna ömhet som vi känner följer dig till tidens slut,
sliter dina händer kalla, tappar dina egna tankar,
från den ena till den andra utan att dela någons läger,
jag är bara en av många som inte kan förstå vad som fattas,
låt oss vara med och känna vad din sorg och rädsla väger,

Hej kära systrar och bröder, jag ser ett skepp som är långt på väg,
utan ljus som leder i natten, jag har nåt att säga: Följ hennes steg.

Följ henne varligt, gör hennes väg mjuk,
hon får nog hårda smällar ändå,
ett nät av kärlek, svaghet och styrka,
hjälp henne falla utan att slå…

Frusna frågor och knutna händer, feberfrost i hjärteroten,
ingen som tolkar dina drömmar före skymningen,
kramptillstånd och ambitioner, svarta skuggor och bleka toner,
allt är ett av samma hunger om och om igen.
Jag far från stad till stad med tåg och lämnar hjärtan efter rälsen,
ibland så kan jag minnas ögon som inte liknar några andra,
vad är det för ett hål av tystnad som finns emellan oss ändå,
vi är ju ändå syskon, ska vi inte följas hela vägen?

Hej kära…
Följ henne…

Jan Hammarlund (1978)

Jag sjöng inte in den men det gjorde, till min förtjusning, Marie Bergman!