Min kille är en riktig lantis som de skrattar åt i stan.
Att ta sig från sängen till sitt jobb tar honom halva da’n.
Han passar inte alls i satelliternas tidevarv
men det är just det som är hans speciella charm.
Fast omodern så är han fri från lutheransk moral
och industrialismens ideal.

Han är långsam och noggrann, när andra trängs
och slits och slängs, då sover han, ibland med mig.
Aldrig på väg nån annanstans,
dag efter dag är han där för mig,
han är långsam och lugn.
Som en landsväg under solen,
som en oxe framför plogen,
som en sommaräng…
Han hinner aldrig bort, finns alltid där, när jag flyger,
när jag dansar är hans ögon där, ser på mig
som en eld utan ord, som en klippa i vinden,
sommarnatten flyr men han minns genom vintern,
vet jag nog.
Han är långsam och noggrann,
allt förändras, allt förintas, kanske han
är kvar.

Jan Hammarlund (1988)