Vi kom ner till Göteborg, en varm och solig sommardag.
Det var Erik ifrån Linköping och Anders, Max och jag.
EU skulle hålla möte och då tänkte vi direkt
att vi måste sätta stopp för deras supermaktsprojekt.

Göteborg Göteborg –
denna vackra stad.
Hade intagits av unionens apparat.

Vi skulle lyfta fram de ideal vi håller på.
Och det står i våran grundlag att man får göra så.
Men när svarta gänget börja ladda upp sig för att slåss.
Såg kravallpolisen bort från dom och stirra’ argt på oss.

Göteborg Göteborg –
en belägrad stad.
Med uniformer och med masker som en dålig maskerad.

Sen var vi tjugotusen i en stor demonstration.
Som krävde Sverige ut ur denna stormaktsunion.
Nästa morgon var vi nyfikna vad pressen skrev om oss.
Men dom hade bara skrivit om dom som ville slåss.

Göteborg Göteborg –
en nedtystad stad.
Om vår manifestation skrev dom inte ens en rad.

När vi skulle hem från Götaplatsen var det inte lätt.
För vid Vasaparken stod kravallpoliser ganska tätt.
Vi fick springa undan när dom plötsligt gjorde en attack.
Men sossarna gav rosor till dom och framförde sitt tack.

Göteborg Göteborg –
vilket hyckleri.
Den som är snäll blir attackerad, men vandalen han går fri.

Sen på natten var vi skakis och snacka’ om det där.
Det var nån som sa ”Det ligger ju en hund begraven här.
För bängen hade låtit vissa löpa helt amok.
Och sen spöa dom några stackare som inget hade gjort.”

Göteborg Göteborg –
vilket satans hån.
Vandalerna och pamparna kom lindrigt därifrån.

Text: Kalle Holmqvist, musik: Jan Hammarlund (2002)