Jag sa Christer, du är galen, det tjänar inget till.
I fem år har jag försökt uppmuntra dig till att göra vad du vill,
men det slutar alltid likadant, med nån självutplånande akt.
Nu till exempel svarar du inte på nånting av det jag sagt, det jag sagt…

Alla har en himla massa ångest att leva ut
och man kan inte gå tillbaka till gamla stadier från förut,
nu är det lätt för dej att kalla mej intellektuell
men jag är inte hälften så blockerad som du har vart i kväll,
i kväll - du har förstört hela min kväll!

Jag är trött på den här historien, jag kan den bak och fram.
Nu till exempel spejsar du ut på gamla känslor av skam.
Jag tänker ta avstånd från och med nu från hela din neuros
och flytta nån annanstans innan min hjärna går i lås,
i lås, innan den går totalt i lås.

Jan Hammarlund (1971)

Mer Mitchell-inspiration – ett plågoris i umgänget vänner emellan tidigt 70-tal var amatörpsykoanalysen – när man lyckats plocka sönder någons själsliv i småbitar och denne försökte värja sig kunde man alltid lägga huvudet på sned och säga: ”Du behöver inte försvara dig!” Kunde ofta användas som metod att få någon i säng…