Männ’skor sover på trottoarerna i min stad,
snackar revolution på barerna i min stad.
Andra ägnar sig åt religion
och vi bögar retar alltid nån i min stad, min stad.

Männ’skor tigger av turisterna i min stad
några hotas av nazisterna i min stad.
Det finns vapen lite här och var,
för det tar ingen ansvar i min stad, min stad.

Nuförtiden hör man många språk i min stad
men för deras skull blir det sällan bråk i min stad.
Jag tror nog att våra öron tål
såväl ekenssnack som albymål i min stad, min stad.

Nu när bankerna och börsen styr i min stad
då är plötsligt befolkningen för dyr för min stad.
Nu sker finansens vilja
och männ’skoliv är billiga i min stad, min stad.

Men ett OS–galet borgarråd i min stad
bjöd på representationsuppbåd i min stad.
Hela notan smet han sen ifrån,
det likna’ mest ett simpelt rån i min stad, min stad

Det är alltid öppet någonstans i min stad,
men de hemlösa har ingen chans i min stad,
gamla tanter med kassar som kommer i kläm,
och ett barn som inte hittar hem i min stad, min stad.

Var plattan är tror jag alla vet i min stad.
Där finns byggnader av dignitet i min stad,
och där står det alltid nån trött kamrat
som bär på flygblad och plakat i min stad, min stad.

Jag kan bara berätta hur det är i min stad,
sånt som var och en som vill kan se i min stad.
Jag har ingen lösning att komma med,
vi får alla hjälpas åt med det i min stad, min stad.

Jan Hammarlund (1999)