Bilden: Aleksandra Kollontaj omkring år 1900. Foto: okänd (Sovfoto).

Jag drömde att jag var på en helt otrolig fest
– ja, jag kände faktiskt inte en enda gäst
men det var i nå’n sorts betongpalats
med röda banderoller och champagneglas av plast
och det var väl en sexhundra människor där
och musik av en obegriplig karaktär,
nån sorts blandning av Zappa och wienervals
– och vem det var som spela minns jag inte alls…
Där gick jag och fundera på om jag skulle ta en dans
och var fasiken vinet fanns nånstans
när jag fick syn på en kille som jag sett nån gång förut
’som var jävli’t snygg och såg vilsen ut,
så jag tänkte: ”Jag går fram och snackar en stund
– det kanske var honom jag träffa i Lund?”
och jag gick sakta fram och grubbla febrilt
på nån avspänd och naturlig hälsningsreplik
när snubben sa: ”Hej! Vilken härlig kväll!
Är du hetero, homo eller bisexuell?”,
jag sa: ”Baby, jag kommer lite kors och tvärs
– ska vi ta oss ett nyp i nästa vers?”
M–mm! Häftigt! Jag behövde inte fråga två gånger!

Vi höll på för fullt och hade jävli’t skoj
när han kasta sig ur sängen och ropa: ”Oj!
Jag tyckte det var nån som knacka på dörrn!”
– och sprang in i garderoben som stod i ett hörn,
och jag gick och öppna med ett frånvarande flin
– där stod Frank Baude i nån sorts krinolin.
Jag kom av mig precis och tänkte bjuda på té
när han sa ”Vad i helvete sysslar ni med?!

Borgaryngel! Bögjävlar! Kom opp
ska vi talas vid nån gång…”

Jag sa: ”Men snälla Frank, ta nu reson!
Jag vill också va’ med och göra revolution
men ett litet nyp nån gång ibland
när man träffar en kille som ser ut som han
kan väl inte skada marxismens sak?”
Mer hann jag inte säga – med ett fruktansvärt brak
kom en helikopter farande och gud var Frank blev skraj,
för ut klev ALEKSANDRA KOLLONTAJ!

I rök och damm – gick Aleksandra fram…

Hon sa: ”Jag tror nog de här pojkarna vet vad de gör
så vad står du här och gapar och skriker för?”
Och Frank börja darra som en aladåb när Aleksandra sa:
”Det är en sak jag vill ha reda på –
jag har hört det viskas nu och många gånger förr
att du, Frank, har ett sjuhelvetes morgonhumör
och vem är det sköter disken hemma hos dej?
Och tvättar dina kalsingar? Och stryker dem såsäj?

Va? Stryka kalsingar! Hm! Det gör vi inte i Sovjetunionen!”

Slutet på grälet fick jag aldrig reda på
för jag väcktes brutalt av min egen telefon.
Vem det var som ringde har jag faktiskt glömt
men han sa: ”Du måste höra vad jag har drömt!”
Och så börja han berätta med en fart som var enorm
hur han blev inlåst i en bastu med Björn Borg,
en diskussion med Martin Luther, det lät som ett skämt,
jag sa: ”Vänta lite, jag blir snart impotent!
Det verkar ju som alla drömmer likadant
och jag tycker inte alls att det är ointressant
men jag skulle vilja veta var vi får allt ifrån?”
Sen dess har det vart kortslutning i min telefon.
Så jag undrar fortfarande… Jag ska ringa och fråga….
Tarja Halonen… Marita Ulvskog… Birgit Nilsson… hm (välj själv)

Jan Hammarlund (1977)

Frank Baude var i början av 70–talet ordförande i Kfml:r som utmärkte sig för att som enda vänsterförbund ge uttryck för idiotiska fördomar mot hbtq–personer. Aleksandra Kollontaj däremot var revolutionär även på sexualpolitikens område – hon blev den första socialministern i Sovjet och senare ambassadör i Stockholm. En ”talking blues” om de båda och mig.