Jag vill inte ha en sommarstuga,
min gamla balkong mot söder får duga.
Jag vill inte gå i märkeskläder,
som en levande reklamaffisch i alla väder.
Jag vill inte käka lyckopiller,
låt mig få ha kvar mina ryck och griller.
Jag vill inte riva, jag vill bygga –
men helst så vill jag hoppa från en brygga
och simma i Vinterviken,
simma i Vinterviken hela sommar’n lång.

Jag vill inte ha en vattenscooter,
de kör i våran vik som idioter,
de måste ha en motor mellan bena,
synd att de ska va’ så ynkans klena.
Jag vill inte ha nå’n Coca Cola,
dollarpiss är mer än jag kan tåla,
jag vill inte ha några sportmedaljer,
jag vill bara slippa blågröna alger och simma…

Jag vill inte ha nån sliskig schlager
som nån gammal diva har på lager,
jag vill ha en låt som skakar om en,
varje trött schablon är ovälkommen,
jag har velat bli en jämställd grabb
men vill inte trassla in mig i nå’n nikab
eller i nåt annat fånigt plagg
när jag sköljer av mig bitterhet och agg och simmar…

Jag vill inte ha nå’n flott och dyr bil,
för mig skulle det va en våldsamt pyr dil,
jag vill ha en modig fackombudsman
som slår vakt om säkerhet i tunnelbanan,
jag vill inte ha nån lönedumpning
genom nån försåtlig sammanklumpning
av liberalism och konkurrenser
och en borgarlögn om öppna gränser…
Jag vill inte ha en despotisk gud,
ingen gammal tomte med tio bud,
jag vill hellre ha en Dionysos –
sol över Olympen, lys oss, lys oss!
Jag vill inte åka till Gran Canaria,
jag vill bara nynna på Werthers aria
när jag söker Mälarvattnets svalka
tillsammans med Poseidon och Rusalka och simmar…

Jan Hammarlund (2006)