Sitt ner och sjung en sång.
Kvällen är inte lång,
inte längre än varje gång vi har tänt ett ljus,
lite bröd och vin.

Samla varenda en. Nu ska vi se igen,
jag har börjat drömma så konstiga drömmar
och himlen är gredelin.

Låt dom ha sina banker och bilar
och gator och grisar och hysteri.
Vi kan ta en semester och bli lite bättre
än det vi lever i.

Vindarna blåser kallt.
Nu ska vi säga allt
som vi har glömt till ljudet från brandkåren,
ljuset från industrin
och berätta om timjan och ljungen i dalen
och bergen i midnatt blå.
Många sjunger om himlen men några
sjunger om jorden då och då.

Några har hoppat av!
Isolerade i en grav, ett enda krav:
Stanna kvar och se vad som händer i nästa tid –
kommer gående sjungande över ängen grön som är jättevid…

Jan Hammarlund (1971)