Jag vill tala om för hela världen att jag är kär i Ville.
När han sitter och gnider på sin fiol är han världens sötaste kille –
är han världens sötaste kille.

Villes morsa vill inte att han och jag ska vara tillsammans
för vi läser aldrig läxorna, vi bara kelar med varandra –
bara kelar med varandra.

Villes farsa har sagt att han aldrig vill se oss ihop nån mer gång
men vi träffas varje kväll ändå och låssas spela ping–pong.

Magistern har sagt att Ville och jag får låta bli att hitta på nån dumhet.
Vi hinner aldrig till fotbollsplan, vi blir kvar i omklädningsrummet –
vi blir kvar i omklädningsrummet.

Kuratorn har sagt att det här är bara en fas som vi går igenom
men om den går över har jag ingen lust att leva utan honom –
att leva utan honom.

Morsan och farsan är okej fast farsan hänger på krogen
men om de fortsätter hacka på våran kärlek ber jag dem dra åt skogen –
då ber jag dem dra åt skogen.

Ville är skön och Ville e’ go’ och Ville smakar honing
men ingen av oss är arton år så ingen av oss är lovlig…

Så hemma har de sagt att om vi gör det igen så ringer de bängen
så därför har vi gjort det nästan överallt utom i sängen
mmm – utom i sängen.

Men det är skönt att va’ i parken i sommarns varma vindar
när blodet brusar i alla vener och luften börjar brinna…

Jag vill tala om för hela världen att jag är kär i Ville
och han har sagt till mig att jag är världens skönaste kille –
är världens skönaste kille.

Jan Hammarlund (1979)

En kärlekshistoria placerad i sent 60–tal då diskrimineringen av HBTQ yttrade sig bland annat i att ”byxmyndigheten” för homosexuella var 18 år – fast den var 15 år för andra. Det ändrades inte förrän 1978. Ville spelades mycket i radio och blev ”Musikminnesmärkt” i SRs Klingan. På 2010–talet började låten alldeles av sig själv bli ännu mer efterfrågad, och blev min mest avlyssnade på Spotify. En riktigt liten folksång med en upprymd atmosfär.