När Du for till Valparaíso
med böckerna i din hand
så hade du med dig minnet
av svälten och skuggorna i Chillán.
På krogar i Matucana
och landsvägarna i norr
så sjöng du historien om Chile,
som bortglömd av hennes eget folk.

Murgrönan växer och omfamnar muren,
allt den behöver är jord och tid,
mossan som växer ska spränga stenen,
Viola ausente, presente aquí.

Långt innan den stora segern
och innan gevär togs fram
så sjöng du i tältet i La Reina
för att mana folket till kamp.
Ett land som är sönderslitet
av USA–industrin,
det har ingen röst att gråta
men du gjorde dess sorg till din.

Jag ler när jag sjunger om dig
för att melodin är varm
men när jag spelar
gråter alla strängar på min gitarr.
Jag ser dig i mina drömmar
och kvällshimlen brinner röd,
du sjunger a lo humano,
trogen jorden intill din död.

Jan Hammarlund (1975)

Hyllning till Violeta Parra till en melodi jag lånat från henne.