SÅNGTEXTER

Skräddarsången (Jan Hammarlund, 1970)

Min bäste vän var skräddare, han sydde sina kläder själv
och han bodde i ett eget hus, utanför staden med en älv.
Jag satt i fönstret och skrev sånger med solen på varenda rad.
Nu har jag blivit alienerad och självutplånande och svag.

Vi bodde i en skog ibland innan fabrikerna kom till.
Och han studera linjer i min hand och sa, nu vet vi vad vi vill.
Om natten när det inte regna sov vi på marken och vid sjön
och kom tillbaka till hans hus i stan samtidigt med den första snön.

Och alla kom till oss för kläder, de hade med sig mat och ull.
Jag såg dem komma genom fönstret, ibland var hela gården full.
Jag gick till torget när jag ville och sjöng minst en sång som var ny
och när jag inte kunde skriva, försökte jag lära mig att sy.

Min bäste vän var skräddare, brodera drömmar som jag såg.
När allt det här har existerat kommer jag inte ens ihåg.
Allt är förändrat och försvunnet och jag har smog och nostalgi.
Mina vänner var nån sorts harmoniska men det är faktiskt inte vi..

Sitt ner och sjung en sång (Jan Hammarlund, 1971)

Sitt ner och sjung en sång.
Kvällen är inte lång,
inte längre än varje gång vi har tänt ett ljus,
lite bröd och vin.

Samla varenda en. Nu ska vi se igen,
jag har börjat drömma så konstiga drömmar
och himlen är gredelin.

Låt dom ha sina banker och bilar
och gator och grisar och hysteri.
Vi kan ta en semester och bli lite bättre
än det vi lever i.

Vindarna blåser kallt.
Nu ska vi säga allt
som vi har glömt till ljudet från brandkåren,
ljuset från industrin
och berätta om timjan och ljungen i dalen
och bergen i midnatt blå.
Många sjunger om himlen men några
sjunger om jorden då och då.

Några har hoppat av!
Isolerade i en grav, ett enda krav:
Stanna kvar och se vad som händer i nästa tid –
kommer gående sjungande över ängen grön som är jättevid,
kommer gående sjungande över ängen grön som är jättevid…